Guide Uppdaterad 2026

EU-domstolens dom Wirth (C-532/17) — tolkning av det är det utförande flygbolaget som är ansvarigt enligt EU 261

EU-domstolen avgjorde i Wirth (C-532/17, 2018) en central fråga om det är det utförande flygbolaget som är ansvarigt enligt EU 261. Genomgång på svenska av fakta, domslut, relevans för dagens flygersättningskrav enligt förordning (EG) 261/2004, vilka flygbolag som påverkas mest samt hur du åberopar domen i ett ARN- eller Tingsrättsärende.

Senast granskad:

Kontrollera dina rättigheter

Har du rätt till ersättning?

Om alla 5 villkoren nedan är uppfyllda är det mycket troligt att du har rätt till ersättning enligt EU-förordning 261/2004.

  • Flygningen avgick från en flygplats inom EU, eller landade i EU och utfördes av ett EU-baserat flygbolag.
  • Förseningen vid slutdestinationen var 3 timmar eller mer — eller så ställdes flyget in eller du nekades ombordstigning.
  • Du hade en bekräftad bokning och checkade in i tid.
  • Flygbolaget meddelade inte om det inställda flyget minst 14 dagar i förväg.
  • Orsaken var inte verkliga extraordinära omständigheter (dokumenterat extremt väder, flygledarstrejk och liknande).
Starta ditt ärende →

När du flyger med ett välkänt EU-bolag men det visar sig att själva planet drivs av ett annat bolag — så kallad wet lease — vem är då ansvarig för EU 261-ersättningen? EU-domstolens dom Wirth (C-532/17, 2018) klargör att det är det utförande bolaget som bär ansvaret, inte det som sålde biljetten.

Fakta i målet

Wolfgang Wirth och flera andra passagerare hade köpt en flygning Hamburg–Las Palmas marknadsförd och såld av TUIfly. Själva flygningen utfördes däremot av Thomson Airways (idag TUI Airways UK) på basis av ett wet lease-avtal — det vill säga TUIfly hyrde ett plan med besättning från Thomson. Flygningen försenades 3 timmar 30 minuter och passagerarna krävde ersättning av Thomson Airways. Thomson invände: det var TUIfly som hade kontraktet med passagerarna, alltså borde TUIfly vara svaranden.

Domslutet

EU-domstolen klargjorde definitionen av "operating air carrier" i artikel 2 b i förordning 261/2004 : det är det flygbolag som faktiskt utför eller avser att utföra en flygning enligt avtal med en passagerare eller på uppdrag av en annan juridisk person som har avtal med passageraren. När ett bolag hyr ett annat bolags plan med besättning (wet lease) och det andra bolaget faktiskt sköter avgång, kontroll, navigation och landning, är det uthyraren som är "operating air carrier" och därmed ersättningsskyldig.

Relevans för EU 261-krav idag

Wirth är viktig för moderna affärsmodeller där lågkostnadsbolag, charterbolag och stora linjebolag rutinmässigt wet-leasar kapacitet av varandra för att täcka topplaster, planera om vid haverier eller hantera säsongstoppar. För dig som passagerare gäller följande regel: titta i din bokning, läs på boardingkortet vilket bolag som faktiskt utför flygningen — det är det bolagets namn du sätter på ditt krav.

Typiska scenarier där domen gäller

  • Du flyger SAS Stockholm–Köpenhamn men planet är wet-leasat från Air Baltic. Försening 4 timmar. Ditt krav riktas mot Air Baltic, inte mot SAS. (Praktiskt kan du oftast skicka till SAS först — de vidarebefordrar, men formellt är Air Baltic ansvarigt.)
  • TUI Sverige säljer en charterresa till Las Palmas men flygningen utförs av Smartwings (Tjeckien). Smartwings är operating carrier.
  • Norwegian Air Sweden ställer in en flygning som ersätts av ett wet-leasat plan från en privatkonsult. Det utförande bolaget bär ansvaret.

I praktiken är det utan betydelse vilket bolag du först kontaktar — alla EU-bolag har skyldighet att vidarebefordra krav internt. Men i en formell stämning eller ARN-anmälan måste rätt operativ bärare anges som motpart.

Flygbolag som oftast berörs

Wet lease används mest av SAS (sommarens topplaster), TUI och Apollo (charter), Ryanair (när enskilda plan grundas), Norwegian Air Sweden och Lufthansa Group. Uthyrare som ofta dyker upp som "operating carrier": Smartwings, Air Baltic, Bulgarian Air Charter, Hi Fly och flera tjeckiska/polska charter-operatörer. När en svensk passagerare upptäcker att resan utfördes av ett okänt bolag är det denna dom som styr vart kravet ska riktas.

Hur du åberopar denna dom i ett krav

När du skriver till flygbolaget eller fyller i ARN-anmälan, hänvisa direkt till Wirth (C-532/17, 2018) och dess konkreta tillämpning på din situation. Lägg gärna med en länk till EUR-Lex-domen så att handläggaren ser källan. Om flygbolaget ändå avvisar kravet kan du driva ärendet vidare till Tingsrätten — se vår detaljerade guide för domstolsprocessen vid EU 261-ärenden med exempel på stämningsansökan, småmålsförfarande och bevisning.

Källor och vidareläsning

  • EUR-Lex (officiell domstext på engelska / flera språk): C-532/17 — Wirth
  • CURIA (EU-domstolens egen söktjänst, alla språkversioner): Sök C-532/17
  • Förordning (EG) nr 261/2004 — den underliggande rättsakten

Kontrollera din rätt till EU 261-ersättning gratis med AirHelp {rel="nofollow sponsored noopener"} — 3 minuters check utan kostnad och utan att skriva på något.

No comments yet